IIF Kalender
november 2024
ti on to fr

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

Vigselförrättare
Stöd IIF:s arbete
PlusGiro nr:
871878-5
IIFs mailgrupp
IIF har en mailgrupp där ca: 1000 personer från hela Sverige kan kommunicera och utbyta erfarenheter och kunskap om Islam med varandra. Vill du också vara med ? Skicka gärna en e-mail till info@islaminfo.se och be om att vara med i IIFs mailgrupp.
IIF

Jämställdhet i Islam

Jämställdhet i islam

Sammanställt av

Mostafa Malaekah

Ladda ned i pdf format

(Copyright ©2015 Mostafa Maleakah. All rights reserved.)

 

Introduktion och metodologi

Frågan om jämställdhet är ständigt lika relevant och aktuell. Debatter och skriverier i ämnet ökar och har olika infallsvinklar. Det islamiska perspektivet på frågan är det minst förstådda och mest förvrängda av icke muslimer och, ibland, även av vissa muslimer. Lokala kulturella seder i olika delar av världen och vissa muslimers handlingssätt tenderar att förstärka felaktiga uppfattningar av det islamiska perspektivet. Dessa problem ökar på grund av tendensen att betrakta vissa juridiska tolkningar som om de var identiska med islam.

När man skriver eller talar om islams ståndpunkt i vilken fråga som helst, måste man klart skilja mellan islams läror och den mångfald av kulturella seder som finns bland dess anhängare, och som kan vara, eller inte vara, förenliga med dessa läror. Det här häftet är avsett att ge en kort och autentisk översikt över vad islam står för när det gäller muslimska kvinnors ställning och rättigheter.

Islams läror baseras i grund och botten på Koranen och autentisk Sunnah. Koranen är de nedtecknade orden från Allah,[1] eller Gud Själv, som dikterades ordagrant för Profeten Muhammad i delar, antingen vers för vers eller en grupp av verser i taget, genom ängeln Gabriel under en period av 23 år mellan år 610 och 633 e Kr. Koranen är den högsta auktoriteten för information om islam. Sunnah (ibland omnämnd som hadith) avser Profeten Muhammads ord, handlingar och bekräftelser i frågor som rör betydelsen och utövandet av islam. För muslimer är hadith en form av uppenbarelse given till Profeten Muhammad, men inte ordagrant, som är fallet med Koranen. Koranen och Sunnah, om de förstås rätt och förutsättningslöst, är i grunden de tillförlitliga källorna för vilken ståndpunkt eller åsikt som helst som tillskrivs islam.

Historiska Perspektiv

Ett huvudmål med det här häftet är att ge en rättvis värdering av vad islam bidrog med (eller misslyckades med att bidra med) till återupprättandet av kvinnans värdighet och rättigheter. För att uppnå det målet kan det vara nyttigt att kort nämna hur kvinnor behandlades i allmänhet i civilisationer och religioner som fanns före islam liksom under senare tider.

I Indien var underkuvande en grundprincip. Enligt Manu måste kvinnor kontrolleras och vara ständigt beroende av sina beskyddare. Arvsregeln var agnatisk, d v s arv gick till män, och kvinnor var uteslutna från arvsrätt. I hinduiska skrifter, ”skaffar sig en kvinna, vars sinne, tal och kropp hålls underkuvade, ett gott rykte i den här världen, och, i nästa, samma boning som sin man.”[2]

I Aten var kvinnor alltid omyndiga, underkuvade någon av sina manliga släktingar. Hon var tvungen att underkasta sig sina föräldrars önskemål, och ta emot från dem sin herre och man, även om denne var en främling för henne. [3]

I romersk lag var en kvinna helt och hållet beroende. Om hon var gift övergick hon och hennes ägodelar till mannen och han fick makten att kontrollera dem… kvinnan var mannens köpta egendom och, liksom en slav, förvärvad bara till hans nytta. En kvinna kunde inte utöva något civilt eller statligt ämbete… kunde inte vara vittne, borgensman eller förmyndare; hon kunde inte adoptera eller bli adopterad, eller skriva testamente och kontrakt.[4]

Bland de skandinaviska folken, så sent som i slutet på 1600-talet, var kvinnorna under ständigt förmyndarskap, oavsett om de var gifta eller ogifta.[5] I Storbritannien, erkändes inte gifta kvinnors rätt att äga egendom förrän under sent 1800-tal.[6] I Frankrike var det inte förrän 1938 som den franska lagen korrigerades så att den erkände kvinnors lämplighet att underteckna kontrakt. En gift kvinna var emellertid fortfarande tvungen att få sin mans tillåtelse innan hon kunde avyttra sin privata egendom.

Att trolova sig, under mosaisk (judisk) lag, betydde helt enkelt att skaffa sig äganderätt över sin hustru genom att betala förvärvspengen; och flickans medgivande var inte nödvändigt för att äktenskapet skulle vara giltigt.[7] Rätten till skilsmässa var ett privilegium bara för mannen…[8]

Den kristna kyrkans position fram till senare århundraden verkar ha influerats av både den mosaiska lagen och av de tankeströmningar som var dominerande i dess samtida kulturer. Kvinnan framställdes som dörren till helvetet, som moder till allt mänskligt ont. Hon skulle skämmas vid blotta tanken på att hon var kvinna. Hon skulle leva i ständig botgöring på grund av de förbannelser hon förorsakat i världen. Hon skulle skämmas över sin klädsel, för den var minnesmärket över hennes fall. Hon skulle skämmas speciellt över sin skönhet, för den var djävulens mest potenta instrument. En av de skarpaste av dessa attacker mot kvinnan är Tertullianus: ”Vet ni att ni var och en är en Eva? Guds dom över detta ert kön lever i den här tiden; skulden måste nödvändigtvis också leva. Du är djävulens port; du är den som bröt det förbjudna trädets sigill; ni är de första svikarna av Guds lag; du är den som övertalar honom som djävulen inte var modig nog att attackera. Du förstörde så lätt Guds avbild, mannen. På grund av ditt svek – det vill säga döden – var även Guds son tvungen att dö.” Kyrkan inte bara bekräftade kvinnans underordnade ställning, den berövade henne lagliga rättigheter som hon tidigare åtnjutit.[9]

Jämställdhet i islam

 

Jämställdhet i islam presenterar en översikt över muslimska kvinnors status och rättigheter så som de definieras i Koranen och Sunnah. För att underlätta för läsaren presenteras frågan om jämställdhet under fyra huvudrubriker:

1. Den andliga aspekten

2. Den ekonomiska aspekten

3. Den sociala aspekten

4. Den legala och politiska aspekten

I. Den andliga aspekten: grunder för andlig och mänsklig jämställdhet

(1) Enligt Koranen har män och kvinnor samma mänskliga andliga natur: ”Människor! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av denna har skapat dess make och låtit dessa två [föröka sig] och sprida sig [över jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor.” (Koranen 4:1, se även 7:189, 42:11, 16:72, 32:9 och 15:29)

(2) Allah har utrustat båda könen med inneboende värdighet och har gjort män och kvinnor, tillsammans, till Allahs förvaltare på jorden (Koranen 17:70 och 2:30).

(3) Koranen beskyller inte kvinnan för ”människans fall, ” och den ser inte heller graviditet och barnafödande som straff för att ”ha ätit från det förbjudna trädet.” Tvärtom beskriver Koranen Adam och Eva som lika ansvariga för sin synd i Lustgården, och skiljer aldrig ut Eva som skyldig. Båda ångrade sig och båda blev förlåtna (K 2:36-37 och 7:19-27). I en vers (20:121) beskylls i synnerhet Adam. Koranen högaktar också graviditet och barnafödande som tillräckliga anledningar till den kärlek och respekt som mödrar förtjänar från sina barn (K 31:14 och 46:15).

(4) Män och kvinnor har samma religiösa och moraliska plikter och ansvar, och båda får samma belöning. Varje människa ska stå för konsekvenserna av sina handlingar: ”Och deras Herre svarar dem: Jag skall inte låta någon av er som arbetar och strävar, vare sig man eller kvinna, se sin strävan gå förlorad – ni är [alla] av samma rot [och skall lönas på samma sätt].’ (K 3:195, även 33:35, 16:97, 4:124 och 57:12)

(5) Koranen är mycket tydlig i frågan om någon människas, mans eller kvinnas, påstådda anspråk på överlägsenhet eller underlägsenhet. Den enda grunden för någon persons överlägsenhet över någon annan är fromhet och rättrådighet, inte kön, hudfärg, nationalitet eller social ställning (K 49:13).

(6) Frånvaron av kvinnor som profeter eller Allahs sändebud genom historien beror på de vedermödor och det fysiska lidande som är förbundna med en profets roll och inte på någon andlig underlägsenhet tillskriven kvinnor.

(7) En vanlig fråga som kommer upp i Väst är huruvida en muslimsk kvinna kan förordnas som präst, som mer liberala kyrkor tillåter. Man måste komma ihåg att det inte finns någon ”kyrka” eller något ”prästerskap” i islam. Frågan om ”förordnande” uppkommer därför inte. Emellertid är det flesta ”prästerliga” funktioner, såsom religiös undervisning och andlig och social vägledning, tillåtna för muslimska kvinnor. Det finns ingen autentisk och direkt text som förbjuder kvinnor att ge predikan eller leda rituella böner (salah). Kvinnor har dock inte gjort det under de senaste 1400 åren eftersom muslimska böner involverar bugningar och kroppskontakt. Böneledaren står framför församlingen och kan behöva gå fram genom fullsatta rader med män som sitter på golvet. Det skulle vara både islamiskt opassande och obekvämt för en kvinna att vara i den positionen och att falla ner med händer, knän och panna mot golvet med rader av män bakom sig. En kvinna kan dock leda andra kvinnor i rituella böner. En muslimsk kvinna kan vara islamlärd. I islams historia har det funnits många exempel på kvinnliga islamlärda som undervisat båda könen.

(8) Även frågan om kvinnor kan leda män i bön (salah) är inte utan undantag. Profeten Muhammad bad en kvinna vid namn Umm Waraqah att leda sitt hushåll, vilket inkluderade en ung flicka, en ung pojke och en böneutropare (som alltid är en man), i bön - enligt en autentisk hadith berättad av Abu-Dawood och Ibn Khuzaimah. Det är därför vissa framstående jurister som Al-Mozni, Abu-Thawr och Al-Tabari är av uppfattningen att en kvinna kan leda båda könen i den frivilliga kvällsbönen (taraweeh/qiyaam) i fastemånaden ramadan om ingen man som memorerat Koranen är närvarande. Några av Hanbalijuristerna, som följer Ibn Hanbals åsikter, håller med om samma uppfattning.

(9) En annan fråga som ibland kommer upp är varför kvinnor inte ber bredvid eller framför män under gemensamma rituella böner i moskén. Som beskrevs ovan (7) involverar bönen kroppsrörelser där det skulle vara opassande och obekvämt för en kvinna att stå framför män. Dessutom står de som står bredvid varandra under bönen med fötter och axlar mot varandra. Män och kvinnor som inte är nära släkt har i islam inte kroppskontakt i allmänhet. Under bönen är detta ännu mer betonat då tanken med bönen är att koncentrera sig på sin bön och sin kontakt med Allah. Man ska då inte distraheras av kroppskontakt mellan könen. Det har ingenting att göra med att kvinnan på något sätt skulle vara underlägsen mannen.

(10) När det gäller religiösa plikter, så som de fem dagliga bönerna (salah), fastan, allmoseskatten, och pilgrimsfärden, är det ingen skillnad mellan kvinnan och mannen. I vissa fall har kvinnan faktiskt vissa fördelar framför mannen. Kvinnan är till exempel befriad från de dagliga bönerna och från fastan i månaden Ramadan under sin menstruation och upp till 40 dagar (eller upp till 60 dagar enligt al-Shaf‘ies juridiska tolkning) efter förlossning. Hon är också befriad från att fasta under graviditet och när hon ammar sitt barn om det finns någon fara för hennes eller barnets hälsa. Hon kan ta igen de dagar hon missat att fasta när det passar henne. Hon behöver inte ta igen de böner hon missat under menstruation eller blödning efter förlossning. Även om kvinnor kan be i moskén (och gjorde så under Profeten Muhammads dagar och därefter), är det frivilligt för dem att delta i fredagsbönen i moskén, medan det är obligatoriskt för män.

Av det föregående stycket framgår att båda könen står lika framför Allah i fråga om andlighet och mänsklighet. Det är också tydligt att ingenstans i islams primära källor (Koranen och Sunnah) hittar vi någon grund för det ena könets överlägsenhet över det andra. Mänskliga misstolkningar, kulturbundna åsikter eller manipulationer är inte kongruenta med vad islam lär. Den fullständiga jämställdheten mellan alla människor framför Allah står utom allt tvivel.

”Jämställdhet” används i resten av det här häftet i betydelsen rättvisa och övergripande jämställdhet när det gäller rättigheter och ansvar för båda könen totalt sett, och tillåter möjlighet till variationer i specifika delar inom den övergripande balansen och jämställdheten. Det är analogt med att två personer äger olika valutor där varje person har ett värde motsvarande 10 000 kr. Medan den ena personen kan äga mer av en valuta än den andra, blir det totala värdet fortfarande 10 000 kr för var och en. Det bör tilläggas att ur ett islamiskt perspektiv är mäns och kvinnors roller komplementära snarare än kompetitiva.

 

II. Den ekonomiska aspekten

(a) Rätten att äga personlig egendom: Islam införde en rättighet som kvinnan varit berövad både före islam och efter (även så sent som på 1900-talet), rätten till oberoende ägande. Shariah (islamisk lag) erkänner kvinnors fulla äganderätt före och efter giftermål. De kan köpa, sälja eller arrendera ut vilka som helst eller alla sina tillgångar som de vill. Av den här anledningen har muslimska kvinnor traditionellt behållit sina egna efternamn efter giftermålet, som en indikation på sin oberoende äganderätt och att de har egen rättskapacitet.

 

(b) Ekonomisk trygghet: Ekonomisk trygghet är garanterad för kvinnor. De är berättigade till att få bröllopsgåvor utan gräns och att behålla nuvarande och framtida tillgångar och inkomster för sin egen trygghet, även efter giftermålet. Ingen gift kvinna behöver använda någon del av sina tillgångar eller sin inkomst till hushållet om hon är hemmafru. Kvinnan är också berättigad till full ekonomisk försörjning under äktenskapet och under ”väntetiden” (‘iddah) vid skilsmässa eller om hon blir änka. Därefter är hennes närmaste manliga släkting ansvarig för hennes försörjning tills hon gifter om sig, om hon inte själv har tillräcklig inkomst för att försörja sig. En kvinna som blivit gravid inom äktenskapet är berättigad till försörjning av barnet från fadern. Generellt är en muslimsk kvinna garanterad försörjning i alla stadier av sitt liv, som dotter, fru, mor eller syster.

 

(c) Arvslagar: Det islamiska systemet för arvsskifte efter dödsfall baseras på regler föreskrivna av Allah i Koranen. Det upphävde tidigare seder, där hela kvarlåtenskapen gick till den äldsta manliga arvingen, och etablerade kvinnors, föräldrars och makars rätt att ärva en specificerad andel utan att lämna frågan till mänsklig bedömning och mänskliga känslor. När islam etablerade arvsrätt för kvinnan var det första gången i historien som kvinnor kunde åtnjuta denna rättighet. Koranen stipulerar att kvinnan automatiskt ärver sin far, make, son och sin barnlösa bror.

 

Många tror felaktigt att som regel kvinnans arvslott är hälften av mannens arvslott. Det är istället så att en kvinna kan ärva mer än, lika mycket som eller mindre än mannen. Den avgörande faktorn är hennes relation till den avlidne. Det finns många exempel på dessa tre olika scenarion. De kan inte alla beskrivas i en kort artikel som denna; därför ges följande exempel för att förtydliga:

När hennes del är större än mannens:

1- En kvinna dör och efterlämnar en dotter och en make. Dottern får hälften av sin mors kvarlåtenskap, medan mannen får en fjärdedel, d.v.s., dottern får dubbelt så stor del som sin far (K 4:11-12).

2- En kvinna dör och efterlämnar en make, en mor, två helbröder och en halvsyster från samma mor. Hennes halvsyster får en sjättedel av kvarlåtenskapen medan de två bröderna delar på en sjättedel, d.v.s., halvsystern får dubbelt så stor del som var och en av kvinnans bröder.

3- En kvinna dör och efterlämnar en make, en helsyster och en halvbror från samma far. Maken får halva kvarlåtenskapen och hennes syster får den återstående halvan efter maken, medan halvbrodern är utesluten och inte får någonting. Men om det istället för brodern fanns en halvsyster från fadern, skulle hon få en sjättedel, d.v.s., halvsystern från fadern får en del, medan halvbrodern från fadern inte får någonting.

4- En kvinna dör och efterlämnar en make och sina föräldrar. Enligt Ibn ‘Abbas får mannen hälften, modern en tredjedel och fadern en sjättedel baserat på en bokstavlig tolkning av vers 4:11 i Koranen: ”…men om han (hon) inte efterlämnar barn och föräldrarna är enda arvtagare, är moderns lott en tredjedel…”, d v s en tredjedel av hela kvarlåtenskapen. Den här tolkningen är också ‘Ali, Ibn Hazm, Mo‘aaz Bin Jabal, Shurayh och Dawood Al-Zahirey överens om. Emellertid har andra en annan tolkning av versen, nämligen att modern ska få lika stor andel som fadern. Dessa är Ibn Mas‘ood, Omar, Othman, Zeid Bin Thabit, Al-Hasan, Ibn Sirin, Al-Nokha‘ay, Abi Hanifah, Malik, Al-Shafi‘i och andra.

Lika stor som mannens:

1- Ett barn dör och överlevs av båda sina föräldrar. Modern får en lika stor del som fadern om deras barn (d.v.s. det barn som dött) har barn, en sjättedel var (K 4:11).

2- En man eller en kvinna dör och efterlämnar varken föräldrar eller barn men har en halvbror och en halvsyster från modern. Var och en får en sjättedel av kvarlåtenskapen. Om det finns fler än två, delar alla lika på en tredjedel, d v s systern får en lika stor del som brodern (K 4:12).

Mindre än mannens:

En förälder dör och efterlämnar en son/söner och en dotter/döttrar. Dottern får hälften så stor del som sin bror (K 4:11). Detta beror på att de ekonomiska fördelar som kvinnorna fått framför männen i äktenskap och familj har en social motsvarighet. I de bestämmelser som Koranen fastställer i arvslagarna, ärver män mer, men slutligen är de enligt lag ekonomiskt ansvariga för många av sina släktingar: fruar, barn, föräldrar om de behöver, unga bröder och systrar om de inte har någon inkomst och ingen annan som kan försörja dem, och i vissa fall andra behövande manliga och kvinnliga släktingar. Kvinnor ärver mindre men kan behålla hela sina andelar för investering och ekonomisk trygghet, utan någon laglig skyldighet att använda något av dem till sitt eller någon annans uppehälle såvida de inte gör det frivilligt.

Det bör noteras att i det förislamiska samhället var kvinnor ofta själva föremål för arv (K 4:19). I vissa västländer, tills för inte länge sedan, överfördes hela den avlidnes kvarlåtenskap till den äldste sonen. Koranen gjorde det emellertid klart att både män och kvinnor är berättigade till en specificerad andel av sina avlidna föräldrars eller nära släktingars kvarlåtenskap: ”Män har rätt till en andel av vad föräldrar och nära anhöriga efterlämnar och kvinnor har rätt till en andel av vad föräldrar och nära anhöriga efterlämnar, vare sig det är litet eller mycket – en andel föreskriven [av Allah].” (K 4:7)

Vidare kan en muslim testamentera upp till en tredjedel av sin egendom till vem som helst som inte ärver honom/henne genom lagen. Testamentet kan vara ett sätt att hjälpa andra behövande släktingar och människor, både män och kvinnor. Man kan också allokera den här delen eller en del av den till välgörenhet och gott arbete som man väljer själv.

(d) Arbete: I Västvärlden har man mer och mer betonat kvinnans yrkesarbete och karriär som det viktigaste. Det viktiga arbetet med att uppfostra barnen ses som en bisyssla som man ska hinna med ändå. Islam lyfter istället fram arbetet med att uppfostra barn som en livsviktig roll, som till stor del formar nationers framtid. Detta kan inte betraktas som ”sysslolöshet”. Det finns emellertid inget påbud i islam som hindrar kvinnor från att söka arbete. Dessutom finns ingen begränsning för att dra nytta av kvinnors exceptionella begåvningar inom vilket område som helst, t ex inom juridik. Vissa tidiga jurister, som Abi Hanifah, Al-Tabari och Ibn Hazm, fastställer att en kvalificerad muslimsk kvinna kan bli utnämnd till domare. Andra jurister har andra uppfattningar. Dock kan ingen islamlärd peka ut en klar text i Koranen eller Sunnah som kategoriskt utesluter kvinnor från vilket lagligt arbete som helst utom från att vara statsöverhuvud (diskuteras senare under ”Kvinnor i ledarpositioner”). Omar, den andra kalifen efter Profeten Muhammad, utnämnde en kvinna (ash-Shifaa’ bint Abdullah Al-Adawiyah) till tillsyningsman för marknadsplatsen, en position som i vår värld motsvarar konsumentombudsman.

III. Den sociala aspekten

(a) Som Dotter:

Koranen stoppade den grymma förislamiska seden, mord på flickebarn, med hotet: Och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas för vilket brott hon miste livet.” (K 81:8-9)

Koranen gick längre och tillrättavisar skarpt vissa föräldrars ovälkomnande attityd när de hör nyheten om att en flicka har fötts istället för en pojke: ”Då någon av dem får höra den glada nyheten om en dotters [födelse], mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom; han drar sig undan människorna på grund av denna [för honom] dystra nyhet [och han överväger] om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att [tänka och] döma?” (K 16:58-59)

Föräldrar är förpliktigade att försörja och visa godhet och rättvisa mot sina döttrar. Profeten Muhammad sa: ”Var och en som har en dotter och inte begraver henne levande, inte förolämpar henne, och inte favoriserar sin son framför henne, honom ska Allah låta komma in i Paradiset”; och ”Var och en som försörjer två döttrar tills de blir vuxna, han och jag ska på Domedagen komma så här (och han höll upp två av sina fingrar intill varandra)”[10].

En central aspekt i uppfostran av döttrar, som i hög grad påverkar deras framtid, är utbildning. Utbildning är inte bara en rättighet, utan också en plikt för alla män och kvinnor. Profeten Muhammad sa: ”Att söka kunskap är en plikt för varje muslim.”[11]

Islam varken kräver eller uppmuntrar kvinnlig omskärelse. Medan det händer att det praktiseras av en del muslimer i delar av Afrika, praktiseras det på dessa platser också av andra folk, inklusive kristna. Kvinnlig omskärelse har inte sitt ursprung i islam utan praktiserades långt före islam, kristendomen och möjligtvis även före judendomen.[12]

(b) Som hustru:

Äktenskap:

1- Äktenskapet i islam baseras på ömsesidig frid, kärlek och medkänsla, och inte bara på att tillfredsställa människans sexuella lust (i islam är sexuellt umgänge tillåtet endast inom äktenskapet). Bland de mest gripande verserna i Koranen om äktenskapet finns följande: ”Och till Hans under hör att Han har skapat hustrur åt er av er själva, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kärlek och ömhet uppstå mellan er. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.” (K 30:21, se även 42:11 och 2:228).

2- Kvinnan har rätt att acceptera eller avvisa frierier. Enligt islamisk shari‘ah (lag) kan en kvinna inte tvingas att gifta sig med någon utan sitt medgivande.

3- Mannen är ansvarig för försörjning, beskydd, och generellt ledarskap (qiwamah) av familjen. Ledarskapet ska ske i godhet (K 4:19) och efter samråd (K 2:233). Det finns inte undergivenhet från den ena parten gentemot den andra, utan mannen och hustrun lever i en ömsesidig relation där de kompletterar varandra. Profeten Muhammad hjälpte till med hushållsarbete trots att det ansvar han hade och de frågor han ställdes inför i sitt samhälle var omfattande.

4- Profeten Muhammad instruerade muslimer beträffande kvinnor: ”Jag uppmanar er att vara goda mot kvinnor; ”[13] och ”Den bäste av er är den som behandlar sin fru bäst.”[14] Koranen manar män att vara goda och omtänksamma mot sina fruar, även om en hustru faller i onåd hos sin man eller han börjar känna olust för henne: ”Och lev med dem (era hustrur) i vänskap och samförstånd; om ni fattar motvilja mot dem är det möjligt att ni vänder er ifrån det som Allah skulle ha gjort [till en källa] till rik välsignelse [för er].” (K 4:19) Den förbjöd den förislamiska arabiska seden genom vilken sönerna till den avlidne ärvde sin fars änka/änkor (sin(a) styvmor/mödrar) som om de var en del av hans kvarlåtenskap (se K 4:19).

5- Skulle konflikter i äktenskapet uppkomma, uppmuntrar Koranen makar att lösa dem enskilt i en anda av ärlighet och redbarhet. Under inga omständigheter uppmanar, tillåter eller tolererar Koranen våld i familjen eller fysisk misshandel. Islam anklagas ofta för att tillåta kvinnomisshandel. Orsaken till detta är en misstolkning av ett ord i Koranen, vers 4:34, som kan översättas med ”tillrättavisa dem handgripligen”[15]. Många tror då felaktigt att det är fritt fram för mannen att slå sin fru. Det finns två tolkningar av den här versen, den traditionella, gängse tolkningen och den alternativa nutida tolkningen. Den gängse tolkningen av versen, bland rättslärda muslimer, är att i extrema fall, och när större skada så som skilsmässa är ett troligt alternativ, är det tillåtet för mannen att ge sin fru en mycket lätt klapp som inte får träffa ansiktet, inte orsaka någon fysisk skada på kroppen eller lämna någon form av märke. Detta gör det till en symbolisk åtgärd, som enligt lärda kan tillgripas endast efter att ha uttömt två andra åtgärder nämnda i samma vers i Koranen 4:34 (den första åtgärden är att resonera med henne, och om detta inte hjälper att hålla sig borta från intimt umgänge). Om det inte är sannolikt att den här åtgärden kan förhindra ett äktenskap från att upplösas ska den inte tillgripas. Det är också värt att nämna att det faktum att något är tillåtet inte innebär att det är önskvärt. Den nutida alternativa tolkningen av versen bygger på att det arabiska ord som översatts med att ”tillrättavisa dem handgripligen” har 17 olika betydelser i Koranen. En betydelse är att ”lämna” eller ”dra sig undan”. Tolkningen av versen (4:34) blir då att mannen lämnar hemmet en kortare tid för att visa allvaret i situationen och ge hustrun tid att fundera. Denna tolkning har också stöd i profeten Muhammads liv och biografi. Det finns beskrivet att han en gång lämnade sina fruar i en månad på grund av en allvarlig konflikt med dem. Andra muslimer hade fått en högre levnadsstandard och profeten Muhammads fruar ville då också få det bättre precis som alla andra. De insisterade på att få igenom sina krav. Profeten hade som princip under hela sitt liv att han och hans familj inte skulle ha högre levnadsstandard än den fattigaste av muslimerna. Han vägrade att ta av det gemensamma för egen del, och efter att ha lämnat fruarna i en månad, gav han dem valet att stanna kvar och acceptera det han kunde erbjuda eller att få skilsmässa med ekonomisk kompensation. Alla fruarna valde att stanna kvar[16]. Denna nutida tolkning handlar, liksom den gängse tolkningen, om så allvarliga problem i äktenskapet att de kan leda till skilsmässa – inte små vardagsbekymmer. Denna tolkning innebär att mannen lämnar hemmet en begränsad tid. Profeten Muhammad, som är den förebild som muslimer ska följa, slog aldrig någon av sina fruar och uppmuntrade aldrig någon att slå sin fru. Tvärtom sa han: ”Det är inte de bästa av er som slår sin fru”[17].  Han sa också: ”Den bäste av er är den som behandlar sin fru bäst.”[18]

Ingen grymhet, familjevåld eller misshandel kan någonsin spåras till någon uppenbarad text (Koran eller Hadith). Sådant våld ska skyllas på personen själv och visar att han inte följer islams lära och misslyckas med att följa profeten Muhammads sanna Sunnah (hans praktiska livsexempel).

Om konflikter inte kan lösas rättvist mellan mannen och hustrun, föreskriver Koranen medling mellan parterna med hjälp av en skiljeman från hans familj/sida och en från hennes familj/sida (se K 4:35). På det här sättet visar Koranen ett insiktsfullt tillvägagångssätt för mannen och hustrun att lösa en bestående konflikt i sitt äktenskap.

Skilsmässa & vårdnad om barn:

1- Kvinnan har rätt att initiera separation om hennes rättigheter inte tillgodoses eller om hon inte står ut med mannen. Skilsmässa är en sista utväg, som tillåts men inte uppmuntras. Dock prioriterar islam bevarandet av tron och individuella mäns och kvinnors rätt till livsglädje i det fall då äktenskapet är destruktivt. Formerna för äktenskapsupplösning innefattar: (a) ett genomförande baserat på gemensam överenskommelse, (b) mannens initiativ, (c) hustruns initiativ (om det finns inskrivet i hennes äktenskapskontrakt), (d) domstolens beslut på hustruns initiativ med legitim anledning (t ex att mannen underlåter eller inte klarar av att försörja sin fru, impotens eller misshandel) och (e) hustruns initiativ (khul, eller frigörelse) i fall där mannen inte begått ”något fel” men kvinnan inte tycker om honom. I detta fall krävs det att hon ger tillbaka sin bröllopsgåva eller en motsvarande kompensation. När det av någon anledning är omöjligt att fortsätta äktenskapsförhållandet, uppmanas män att ändå söka ett värdigt slut på det. Koranen fastslår: ”Då ni har skilt er från er hustru och hennes vänteperiod närmar sig slutet, skall ni antingen ta henne tillbaka eller också ge henne fri, allt enligt god sed. Men ni får inte hålla henne kvar mot hennes vilja för att skada henne.” (K 2:231, se även 2:229 och 33:49)

2- Små barn upp till ungefär sju års ålder bor oftast hos modern. En domare kan senare besluta var barnet ska bo. Ju äldre barnet blir desto mer hänsyn tar man till barnets vilja. Frågor om var barnet ska bo måste avgöras på ett sätt som balanserar båda föräldrarnas intressen och barnens bästa.

Polygyni:

Att sammankoppla polygyni (att en man gifter sig med mer än en kvinna) med islam, som om det infördes av islam eller är normen enligt dess lära, är en av de mest envisa myter som vidmakthålls i västerländsk litteratur och media. Polygyni har funnits hos nästan alla folk och godkändes även av judendomen, kristendomen och andra fram till senare århundraden.[19] Därför är polygyni inget exklusivt för islam. Man finner dock ingen begränsning av antalet fruar i Talmud, Bibeln, hinduiska skrifter eller andra. Det fanns ingen begränsning i antalet fruar för hinduer förrän 1954, när indisk lag gjorde det olagligt för icke-muslimer att ha mer än en fru. Det fortsatte bland sefardiska judiska grupper fram till så sent som på 1950 när en lag från chefsrabbinatet i Israel deklarerade det olagligt att gifta sig med mer än en fru. Kristna män kunde ursprungligen ta så många fruar de ville eftersom Bibeln inte satte någon gräns för antalet fruar. Det var inte förrän under senare århundraden som kyrkan begränsade antalet fruar till en. Obegränsad polygyni har praktiserats i de flesta mänskliga samhällen världen över fram till relativt nyligen.

 

Ingen text i Koranen eller Sunnah specificerar explicit vare sig monogami eller polygyni som norm, även om demografiska data starkt indikerar att monogami är norm och polygyni är undantag. I nästan alla länder och på global nivå är antalet män och kvinnor nästan lika, med oftast lite fler kvinnor än män. På så sätt är det praktiskt omöjligt att se polygyni som norm, eftersom det förutsätter en demografisk struktur med åtminstone två tredjedelar kvinnor och en tredjedel män (eller åttio procent kvinnor och tjugo procent män om fyra fruar per man är norm!). Ingen ”norm” ur Koranen är baserad på ett omöjligt antagande. Koranen uppenbarades av Allah, som är Skaparen av män och kvinnor. Allah skapade ungefär lika många män och kvinnor. Detta är Hans lag i den fysiska världen. Av detta följer att Hans ”normer” i den sociala sfären måste vara förenliga med Hans ”normer” i den fysiska sfären. Bara monogami passar som universell norm, med polygyni som undantag.

I en värld som tillät män ett obegränsat antal fruar var det islam som begränsade antalet till fyra. Innan Koranen uppenbarades fanns det ingen övre gräns och många män hade massor med fruar, vissa uppemot ett hundratal. Islam satte gränsen vid fyra (och männen var tvungna att skilja sig från de fruar som var fler än fyra) och gav mannen tillåtelse att gifta sig med två, tre eller fyra på villkor att han måste behandla alla väl och rättvist, som det står i Koranen: ”…men [begränsa er till] en enda om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika rättvist…” (K 4:3).

Koranen är den enda religiösa bok som säger: ”gift dig med bara en”. Idén att det uppmuntras för en muslimsk man att ha mer än en fru är en missuppfattning. Polygyni faller inom kategorin för saker som är tillåtna men inte rekommenderade. Att ta en andra fru varken uppmuntras eller förbjuds. Islam tillåter mannen att gifta sig med upp till fyra fruar förutsatt att han kan försörja dem alla adekvat och behandla var och en rättvist. Rättvis och lika behandling innefattar det som är inom en mans förmåga, så som tiden han ägnar åt var och en, pengar han spenderar, presenter, etc. Kärlek och fysisk attraktion har med känslor att göra och är vanligtvis bortom en mans förmåga att kontrollera; därför är skillnader här ursäktade. Men det som inte ursäktas är, emellertid, att uppenbart visa gillande eller avoghet mot någon speciell, eller orättvisa när det gäller deras rättigheter i äktenskapet. Rättvis behandling av var och en är ett strikt villkor. Om han vet, eller även fruktar, att han kommer att vara oförmögen till detta, är det inte tillåtet för honom att gifta sig med mer än en fru. Det här direktivet ur Koranen stärker familjens och kvinnornas position eftersom det ger laglig trygghet för många kvinnor som annars skulle ha förblivit ogifta.

Den enda vers i Koranen (K 4:3) som uttryckligen talar om polygyni och begränsar dess praktiserande, när det gäller antalet tillåtna fruar och kravet på rättvisa mellan dem från mannens sida, uppenbarades efter slaget vid Uhud (där hedningar i Mecka försökte förinta de tidiga muslimerna, som hade migrerat till staden Medinah) när dussintals muslimer blev martyrer och lämnade efter sig änkor och faderlösa barn. Detta verkar indikera att avsikten med att fortsätta tillåta det är, åtminstone delvis, att ta itu med individuella och kollektiva omständigheter som kan uppstå från tid till annan (t ex en obalans mellan antalet män och kvinnor framkallad av krig). Det här ger en moralisk, praktisk och human lösning på änkors och föräldralösa barns problem. De skulle annars vara sårbara i frånvaro av en man och fadersfigur. När det gäller ekonomi, gemenskap, bra barnuppfostran och andra behov, ger polygyni i dessa fall en lösning.

I islam är allt sexuellt umgänge mellan en man och en kvinna förbjudet förutom om de är gifta, och när män tas bort från äktenskapsmarknaden genom krig eller ekonomiska svårigheter är det kvinnor som lider. Frågan är vad kvinnor ska göra i sådana situationer och hur de kan uppfylla sin naturliga önskan om gemenskap och en sexuell relation. De enda alternativen som står till buds är att förbli utan relation resten av livet, att ha förbjudna utomäktenskapliga relationer eller att gifta sig med en gift man. Islam föredrar att ge kvinnor en fördel genom att underlätta lagligt äktenskap och förbjuda oansvariga relationer.

Det västerländska insisterandet på monogami är i grunden falskt. I dagens samhällen är det inte ovanligt för en man att ha utomäktenskapliga relationer med flickvänner, älskarinnor eller prostituerade. Enligt en undersökning har 25 % av svenskarna varit otrogna någon gång och 10 % har varit otrogna mot sin nuvarande partner[20]. Sällan förkastas detta trots den skada som kommer av det. Uppslitande skilsmässor, uppbrutna hem, dödströtta mammor och pappor, ökat antal barn som föds utom äktenskapet, kanske utan att ens veta vem som är deras pappa, och spridning av sexuellt överförbara sjukdomar är bara några av de negativa konsekvenserna av det här utbredda levernet. Dessutom har kvinnan i sådana här relationer inga lagliga rättigheter. Hon kan enkelt kastas åt sidan och lämnas att klara sig själv om hon blir gravid eller om mannen helt enkelt tröttnar på henne.

Inom äktenskapet har kvinnan en man som är lagligt förpliktigad att försörja henne och hennes barn. Det är ingen tvekan om att en andra fru som är lagligt gift och behandlad respektfullt har det bättre än en älskarinna utan några lagliga rättigheter eller social respekt. Islam har tillåtit mer än en fru för att skydda samhället från omoral och för att upprätthålla kvinnors värdighet och respekt.

Polygyni skyddar kvinnors och barns intressen inom samhället och förhindrar också spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar, som klamydia, gonorré, herpes och HIV, som är utbredda i promiskuösa samhällen där utomäktenskapliga affärer är vanliga. Efter andra världskriget, när förslag om att legalisera polygyni avslogs av kyrkan i Tyskland, legaliserades prostitution istället. Antalet äktenskap har stadigt minskat där då den nya generationen finner äktenskap mer och mer onödigt och irrelevant.

Det kan inte förbises att det finns fördelar för kvinnor med polygyni. En kvinna som är skild eller änka och har barn kan vilja ägna mycket av sin tid åt sina barn och sig själv, men ändå ha en man och leva i ett äktenskap. Då kan det vara en fördel att ha en man som inte är där hela tiden. Samma sak kan gälla en kvinna som vill ägna mycket av sin tid åt sitt jobb och sin karriär. Det är ungefär som att en del kvinnor i t ex Sverige väljer att vara särbo istället för att ha en man hela tiden. Det händer även i vissa fall att den första frun söker en andra fru åt sin man så att hon kan ha någon att ha gemenskap med och någon som kan dela hennes ansvar.

Det kan naturligtvis uppstå problem med svartsjuka mellan fruarna. De uppmuntras dock att göra sitt bästa för att komma över det med den generalla islamiska principen att tycka om för andra det man tycker om för sig själv.

Det är av avgörande betydelse att påpeka att alla inblandade parter har valmöjligheter. Män kan välja att förbli monogama. En tänkt andra fru kan tillbakavisa äktenskapsförslaget om hon inte önskar vara part i ett polygamt äktenskap. En blivande första fru kan i sitt äktenskapskontrakt skriva in ett villkor att hennes man ska praktisera monogami. Om det här villkoret accepteras blir det bindande för mannen. Om han senare skulle bryta mot det här villkoret har hans första fru rätt att söka skilsmässa med alla de ekonomiska rättigheter som är förenade med den. Om ett sådant villkor inte skrevs in i äktenskapskontraktet, och om mannen gifter sig med en andra fru, kan den första frun fortfarande söka khul (frigörelse).

Islam tar hänsyn till samhället som helhet och försöker maximera nyttan och reducera skadan. En anledning till att inte kategoriskt förbjuda polygyni är, att på olika platser i olika tider, kan det finnas individuella eller sociala förhållanden som gör polygyni till ett bättre alternativ. De sämre alternativen är antingen skilsmässa eller en hycklande monogami medan man tillåter sig utomäktenskapliga förbindelser. Trots att det är lagligt i de flesta muslimska länder, är det bara en mycket liten minoritet av muslimerna som faktiskt ingår ett andra äktenskap, då de flesta män inte anser sig klara eller orka med det stora ansvar det innebär både ekonomiskt och på andra sätt.

I länder, som Sverige, där polygyni inte är tillåtet, är polygyni inte aktuellt som ett alternativ.

 

Varför inte polyandri?

Medan Koranen tillät polygyni, tillät den inte polyandri (att en kvinna gifter sig med flera män). En del människor kan ha invändningar mot att en man kan gifta sig med mer än en fru medan kvinnor nekas samma ”rätt”. Antropologiskt sett är polyandri ganska ovanligt. Polyandri ger uttalade problem, bland dem är följande:

1- En fördel med polygyni är att det hanterar problemet med att det finns fler kvinnor än män. I motsats till detta skulle polyandri bara förvärra problemet om flera män skulle gifta sig med en kvinna, trots att kvinnorna är fler än männen.

2- Polyandri skulle ge stora problem med faderskap och arvslagar, två viktiga frågor i islamisk lag. I fallet med polygyni är båda föräldrarna självklart identifierade. De har alla samma far och var och en av dem vet vem som är hans/hennes mor. I fallet med polyandri är emellertid bara modern säkert känd. Fadern kan vara vem som helst av ”makarna” till samma fru. Förutom faderskapsproblem ger polyandri problem med arvslagar. Vilka av barnen ska, till exempel, ärva delar av eller hela kvarlåtenskapen efter en bortgången ”trolig” far? Även om nutida vetenskapliga framsteg har gjort det möjligt att identifiera fadern med hjälp av genetiska tester, är det minst sagt opraktiskt för en kvinna att behöva göra detta för att veta vem som är fadern. Det är inte heller möjligt i alla länder globalt sett.

3- Biologiskt är det inte svårt för en man att uppfylla sina plikter som make fast han har mer än en fru. Men för en kvinna som har flera makar skulle det vara svårt, för att inte säga omöjligt, att uppfylla sina plikter mot var och en av dem. Det vanliga när det gäller polygyni är att varje kvinna har sitt hem för sig och sina barn. Maken flyttar mellan sina fruar och spenderar lika mycket tid hos varje, till exempel ett dygn hos var och en. Om en kvinna skulle vara gift med flera män skulle det bli hon som flyttar mellan dem. Frågan blir hur man gör med barnen. För kvinnan att ta med sig barnen mellan två eller flera hem blir minst sagt påfrestande. Alternativet att lämna barnen med respektive pappa kan fungera med större barn i ett samhälle med fungerande barnomsorg. Är det ett litet barn som ammas går det av förklarliga skäl inte.

4- En del av ett äktenskap är möjligheten att få barn. Om en man är gift med mer än en kvinna, kan en fru bli gravid samtidigt som en annan redan är det. Men i fallet med polyandri måste männen turas om att bli fäder. Om en kvinna har samliv med flera män under samma tidsperiod och blir gravid kan hon inte veta vem som är fadern. Det betyder att både hon och hennes ”makar” måste vänta hela graviditeten utan att veta vem som är far till det väntade barnet. När barnet är fött måste faderskapstest göras för att fastställa faderskapet. Sedan ska kvinnan med sitt nyfödda barn flytta mellan flera hem. Om man fastställer att ”make 1” nu har fått ett barn, hur ska man sedan se till att ”make 2” får ett barn? Det betyder att kvinnan måste begränsa sitt samliv till ”make 2” tills hon blir gravid på nytt, vilket kan ta flera månader eller mer. Normalt samliv med ”make 1” omöjliggörs eftersom risken då finns att han återigen blir far till nästa barn. Det är en rättighet för båda i ett äktenskap att ha samliv och det är inte rimligt att en part ska tvingas avstå detta under obestämd tid. Om en kvinna, till exempel, är gift med fyra män måste hon, för att varje man ska få två barn, genomgå åtta graviditeter. Proceduren med att vissa makar måste avstå samliv inför varje planerad graviditet måste då upprepas åtta gånger, för att inte nämna den påfrestning åtta graviditeter innebär.

 

(c) Som Mor:

Koranen upphöjer godhet mot föräldrar, speciellt mödrar, till något så viktigt att det kommer näst efter dyrkan av Allah: ”Er Herre har befallt, att ni inte skall dyrka någon annan än Honom. Och [Han har anbefallt er] att visa godhet mot [era] föräldrar.  Om en av dem eller båda uppnår hög ålder i din vård, säg då inte [så mycket som] ’uff!’ till dem (var inte otålig eller sträng mot dem), tillrättavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vänligt till dem. Och sänk ödmjukt [ömhetens] vinge över dem och be: ’Herre! När jag var liten vårdade och fostrade de mig [med kärlek]; förbarma Dig [nu] i Din nåd över dem!’” (K 17:23-24. Se äv 31:14, 46:15, 29:8)

Naturligtvis specificerade Profeten Muhammad för sina följeslagare detta uppförande, som ger mödrar en oöverträffad ställning i mänskliga relationer: ”Den som är mest värd godhet är modern, modern, modern och sedan fadern!”[21]

(d) Som en syster i tron (generellt):

Enligt Profeten Muhammad, ”är kvinnor inget annat än mäns systrar (shaqa’iq eller tvillinghälfter)”.[22] Denna hadith är ett insiktsfullt uttalande som direkt relaterar till frågan om mänsklig jämställdhet mellan könen. Om den första betydelsen av ordet shaqa’iq antas betyder det att en man är hälften (av samhället) och kvinnan är den andra hälften. Kan ”en hälft” vara bättre eller större än den andra hälften? Finns det en mer enkel men samtidigt djup och konkret bild för jämlikhet? Om den andra betydelsen, ”systrar” antas, innebär det samma sak.

Profeten Muhammad lärde ut godhet, omsorg och respekt gentemot kvinnor i allmänhet: ”Jag uppmanar er att vara goda mot kvinnor”[23]. Det är betydelsefullt att en sådan instruktion från Profeten fanns bland hans sista instruktioner och påminnelser. Dessa gav han i sitt anförande på ”avskedspilgrimsfärden” som han genomförde kort innan han avled.

Som en grundläggande princip i islam är kvinnor och män jämlika i sitt ursprung, sin mänsklighet, sin heder och sitt ansvar inför Allah. De är också jämlika i sina behov av att tillfredsställa sina fysiska och materiella behov, att äga egendom och göra sig av med den som de önskar. Båda könen ska se till att få kunskap; det är en religiös plikt för varje muslimsk man och kvinna. Kvinnor brukade söka kunskap i moskén och i Profeten Muhammads hem. De bad honom även att avsätta en dag för att undervisa dem och det gjorde han. Det fanns många utmärkta lärda, jurister och skribenter bland kvinnor under tiden för Profetens följeslagare och deras studenter, likaväl som under senare perioder i islams historia.

Kvinnor var aldrig isolerade under Profeten Muhammads tid. Det finns en stor mängd bevis för detta i autentiska hadither. Kvinnor på Profeten Muhammads tid och senare deltog med män i tillbedjan, som gemensamma böner i moskén och pilgrimsfärder, i studier och undervisning, på marknadsplatsen och i diskussioner om offentliga frågor. I samband med fredsöverenskommelsen i Al-Hudaybiyah spelade Umm-Salamah, Profeten Muhammads fru, en roll som kan jämföras med dagens chefsrådgivare till statsöverhuvudet.

Kvinnor (som Umm ‘Atiyyah, ‘Aishah och Umm Saleem) deltog också i fälttåg och på slagfältet som sjukvårdare, som lägervakter, med att distribuera förnödenheter, laga mat och transportera skadade och döda tillbaka till Medinah, och Profeten Muhammad gav dem en andel av krigsbytet som han gjorde med männen.[24] Fruar till en del av Profeten Muhammads följeslagare deltog även med vapen i fälttåg och slag långt hemifrån när det var nödvändigt. Det är till exempel väl känt hur Nasibah Bint Ka‘ab (”Umm ‘Imaarah Al-Ansarieyah”) stred under slaget vid Uhud. Profeten Muhammad berömde henne och sa: ”förvisso är hennes status bättre än den och den (bland män)”.[25]

(e) Integritet, moral och social interaktion:

Människor i Väst har under senare år blivit som besatta av den muslimska kvinnans kläder. Medan i princip samma klädsel porträtteras på traditionella kristna avbildningar av Jungfru Maria, ses den här typen av klädsel nu som ett tecken på islamisk extremism.

Vad som är korrekt och anständigt (när det gäller klädsel och uppförande) för män och kvinnor baseras på uppenbarade källor, Koranen och autentisk Sunnah, och ses därför av uppriktigt troende män och kvinnor som gudomligt baserade befallningar och riktlinjer med legitima mål och med gudomlig visdom bakom. De är varken restriktioner påtvingade av män eller av samhället (se K 24:30-31, 33:59, 33:32 och många uttalanden av Profeten Muhammad).

I verkligheten introducerade inte islam modest klädsel, utan bekräftade den bara som en del av Guds religion. Dock är klädseln bara en del av ett helhetskoncept. ”Hijab” är inte bara täckande klädsel utan innefattar anständigt beteende, uppförande, tal och uppträdande offentligt.

För att acceptera en lag eller instruktion behöver en person antingen bli övertygad om nyttan bakom den eller lita på visdomen hos den som föreskrev den. Muslimer tror att Allahs visdom är absolut och perfekt och att Han känner sina skapelsers natur och vet vad som är i deras bästa intresse, bättre än de själva vet och känner. På så sätt lyder en uppriktigt troende muslim villigt Allahs direktiv så mycket som han eller hon kan.

För vissa kan frågan om kvinnans klädsel verka trivial. Islam tillskriver den emellertid moraliska, sociala och legala dimensioner. Blygsamhet och anständighet är en dygd som islam kräver av både män och kvinnor, inte bara för att skydda kvinnor utan också för att upprätthålla den andliga rättrådigheten hos män. När man ser den sexuella anarki som råder i många delar av världen, är behovet av modest klädsel och uppförande hos både män och kvinnor uppenbart.

Enligt de islamiska klädreglerna ska muslimska kvinnor täcka hela kroppen, utom ansiktet och händerna (enligt en del lärda kan de även visa fötterna), när de ber de fem dagliga bönerna (salah), även om de är ensamma hemma. Det är också en plikt för dem att klä sig så när de är ute bland folk eller bland män som det inte är permanent förbjudet för dem att gifta sig med på grund av: (1) släktskap[26], (2) relation p g a giftermål[27], eller (3) amningsrelation[28].  Detta är en plikt för kvinnor från pubertetsåldern[29]. Muslimska kvinnors klädsel är ett uttryck för religiös hängivenhet och kärlek till Gud och lydnad inför Hans påbud. Det är en del av kvinnornas utövande av religionen och varken en symbol eller ett politiskt ställningstagande. Den skyddar också kvinnorna från mäns trakasserier och ger dem en känsla av säkerhet och värdighet. Därför betonar islam att den muslimska kvinnan ska täcka sig och skydda sig. Inga undantag görs förutom en viss lättnad för äldre kvinnor (se K 24:60). Muslimska kvinnor är inte de enda som klär sig så – t ex kristna nunnor gör också det.

Det bör nämnas här att en del islamlärda har åsikten att täckande klädsel också ska innebära täckning av ansiktet. Deras uppfattning baseras på en mer konservativ tolkning av de Koranverser och hadither som behandlar klädreglerna för kvinnor. Den stöds av det faktum att en del kvinnor på Profeten Muhammads tid täckte ansiktet. Emellertid kan en muslimsk kvinna välja den uppfattning hon trivs bäst med.

Det finns också klädregler för män, även om männen inte behöver täcka lika mycket av kroppen. Västerländsk kultur lär att om saker och ting ska vara rättvisa mellan könen måste de vara identiska. Även om män och kvinnor är lika inför Allah erkänner islam att de är fysiskt och psykologiskt olika, därför är vissa aspekter av livet, inklusive klädseln, olika för var och en. Till exempel finns det saker som är tillåtna för kvinnor men förbjudna för män, som att ha på sig guldsmycken och kläder av rent siden.

Att kvinnan täcker sin kropp är inte en logisk grund för att hävda att kvinnor är undergivna män. Det skulle vara mycket mer på sin plats att lasta ett samhälle som exploaterar kvinnor genom att tolerera pornografi snarare än att uppmuntra blygsamhet och anständighet. Det är ironiskt att oomtvistad frihet anses ges till dem som väljer att offentligt exponera mycket av sin kropp, medan skarp censur riktas mot kvinnor som modest täcker sin kropp och anser det vara en religiös plikt som inte kan förbises.

Islam lär att kvinnor ska värderas för sin intelligens, sina åsikter, färdigheter, handlingar och inre kvaliteter snarare än sitt fysiska utseende. En muslimsk kvinna som täcker sin kropp gör ett konstaterande om sig själv och sin identitet; hon har värdighet, respekt, självkänsla och är stolt över sin islam. Vem som än ser henne kommer att veta att hon inte är tillgänglig för män eller intresserad av närmanden, att hon har en rättrådig moralisk karaktär och att hon inte kommer att tillåta sexualitet att komma in i några av hennes nödvändiga interaktioner med motsatta könet. Kvinnor ser ofta sin islamiska klädsel som ”empowering” eftersom de tas på allvar och respekteras snarare än att ses som sexobjekt – de bedöms bara efter sin karaktär och sitt uppförande.

IV Den legala och politiska aspekten

(a) Jämlikhet inför lagen: Båda könen är berättigade till specifika rättigheter inför lagen och inför domstolar. Rättvisan är könlös (K 5:38, 24:2 och 5:45). Kvinnor har också oberoende rättskapacitet i ekonomiska och andra frågor.

 

(b) Vittnesmål: En vanlig, men felaktig, uppfattning är att som regel kvinnans vittnesmål är värt hälften så mycket som mannens vittnesmål. En genomgång av ställen i Koranen som avser vittnesmål bestyrker inte det här påståendet. Skillnad i antalet vittnen förekommer i Koranen endast i sammanhanget ekonomiska kontrakt (se K 2:282). Anledningen ges i samma stycke. Ingenting finns nämnt om att det ena könets vittnesmål skulle vara överlägset eller underlägset det andras. Den enda anledning som ges är för att bekräfta kvinnans vittnesmål och förhindra oavsiktliga fel i uppfattningen av affärsuppgörelsen. Men är kvinnor det enda könet som kan fela och behöver bekräftelse på sitt vittnesmål? Absolut inte, och det är därför den allmänna regeln om vittnesmål i islamisk lag är att ha två vittnen, även när båda är män. Mäns och kvinnors vittnesmål är helt jämställda i Koranen 24:6-9.

Det skulle vara orimligt att tolka det här kravet som en reflektion av värdet av kvinnors vittnesmål, då detta är det enda undantaget som skiljer ut sig i Koranens text. Det här kan vara en anledning till att en stor islamlärd som Al-Tabari inte kunde hitta bevis ur de primära källorna (Koranen och Hadith) för att utesluta kvinnor från något mycket viktigare än vittnesmål: att själv vara domare som hör och utvärderar andras vittnesmål.

Det måste tilläggas att till skillnad från ren tillbedjan, som måste utföras exakt som Profeten Muhammad lärde, är vittnesmål ett medel för att nå ett mål, att förvissa sig om rättvisa som ett huvudmål med islamisk lag. Därför är det en plikt för en rättvis domare att vägledas av detta mål när han/hon värderar värdet och tillförlitligheten hos ett givet vittnesmål, oavsett vittnets kön. Ett vittnesmål från en kvinna med en examen i ekonomi är förvisso långt mer värdefullt än ett vittnesmål från en outbildad person utan någon utbildning eller erfarenhet i ekonomi.

Det är välkänt att ‘Aishah, Profeten Muhammads fru, relaterade inte mindre än 2220 Hadither (berättelser från Profeten Muhammad) som ses som autentiska bara på hennes enda vittnesbörd. Andra kvinnor har också erkänts som pålitliga berättare av profetiska traditioner. Detta är tillräckliga bevis för att en kvinnas vittnesbörd ensamt kan accepteras.

(c) Deltagande i socialt och politiskt liv: Huvudregeln i socialt och politiskt liv är att män och kvinnor deltar i och samarbetar om offentliga angelägenheter (se K 9:71). Det finns tillräckligt med historiska bevis för att muslimska kvinnor deltagit i val av styrande (en rättighet som västerländska kvinnor först nyligen uppnådde), offentliga frågor (politik) och lagstiftning, innehaft ledande positioner, forskat och undervisat. De har till och med deltagit på slagfältet. Ett sådant engagemang i sociala och politiska angelägenheter sköttes utan att deltagarna glömde bort att båda könen kompletterar varandra och utan att de överträdde islamiska principer för moral och integritet.

 

(d) Kvinnor i ledarpositioner: En vanlig fråga har att göra med muslimska kvinnors valbarhet till statsöverhuvud. Det finns inget stöd i Koranen för att utesluta kvinnor från att vara statsöverhuvud. Det finns dock en enda hadith som vanligtvis tolkas av lärda så att den utesluter kvinnor från att vara statsöverhuvud, men alla lärda instämmer inte i den tolkningen. Eftersom detta inte är en central trosfråga finns en öppenhet för olika tolkningar. Den kände juristen Abu-Ya‘la Al-Farra’ (känd för sina skrifter om islams politiska system) inkluderade inte i kvalifikationerna för ett statsöverhuvud att det måste vara en man. Den sentida lärde Maududis stöd 1964 för Fatimah Jinahs kandidatur till president i Pakistan bestyrker det.

 

Konklusion

Betoningen i ”Jämställdhet i islam” är lagd på regler från islams ursprungliga och autentiska källor. Det utgör kriterierna för bedömning av hur muslimer utövar islam och för att utvärdera överensstämmelsen med islam. Under den neråtgående perioden i islamisk civilisation var det många människor, som utgav sig för att vara muslimer, men som inte strikt höll fast vid islams läror. Sådana avvikelser förstorades upp orättvist av vissa författare och presenterades som islams lära för den västerländske läsaren.

Trots ovan nämnda avvikelser kan ingen upphäva, förneka eller förvränga de entydiga lagliga rättigheter som kvinnor ges i islamisk shari‘ah.

Det är också värt att konstatera att den ställning som ickemuslimska kvinnor nått i vår tid inte uppnåddes tack vare mäns välvilja eller naturlig utveckling. Den uppnåddes snarare genom en lång kamp och uppoffringar för kvinnans del. Detta hände på grund av ökande teknologiska framsteg och först när samhället kände behov av hennes arbete och insatser, speciellt under de två världskrigen. I islams fall påbjöds kvinnans unika ställning gudomligt, inte för att den återspeglade levnadsförhållandena på sexhundratalet, inte heller på grund av påtryckningar från kvinnor och deras organisationer, utan snarare på grund av dess inneboende rättvisa.

 

Referenser:

1- Badawi, Jamal, Gender Equity In Islam, 2nd ed., American Trust Publications, Indiana, USA, 1999.

2- Saheeh International, Clear Your Doubts About Islam, Dar Abul-Qasim, Jeddah, Saudi Arabia, 2008.

3- Qaradawi, Yousuf, Markaz Al-marr’ah Fi Al-Hayat Al-Islamiyyah (Arabic), Maktabat Wahbah, Cairo, Egypt, 1996.

4- AbuSulayman, AbdulHamid, Darb AlMar’ah Waseelah lihall Alkhilafaat Alzawjiyyeh!! (Arabic), 2nd ed., Dar-AlSalam Publishing, Cairo, Egypt, 2003.

 



[1] Allah är Guds egennamn och används inte för att beteckna någon annan varelse. Därför kommer namnet ”Allah” att användas hellre än ordet ”Gud”. Allah är varken manlig eller kvinnlig. Kön är ett attribut i skapelsen men inte för Skaparen. Användningen av pronomenet ”Han” för Allah är lingvistiskt så som det används i Koranen och accepteras på det sättet av muslimer.

[2] Mace, David och Vera, Marriage: East and West, 1960.

[3] Allen, E.A., History of Civilization.

[4] The Encyclopaedia Britannica, 1911.

[5] The Encyclopaedia Britannica, 1911.

[6] Encyclopaedia Britannica, 1968.

[7] Encyclopaedia Biblica, 1902.

[8] The Encyclopaedia Britannica, 1911.

[9] Mace, David och Vera, Marriage: East and West, 1960.

[10] Båda haditherna återges av Ahmad.

[11] Berättad av al-Bayhaqi och Ibn Majah.

[12] Stewart, Rosemary, “Female Circumcision: Implications for North American Nurses”, Journal of Psychosocial Nursing, Vol. 35, no. 4, 1997, p. 35.

[13] Berättad av al-Bukhari och Muslim.

[14] Berättad av at-Termdhi.

[15] Svensk översättning av Koranen (”Koranens Budskap”) av Mohammed Knut Bernström.

[16] Denna händelse berörs i Koranen 66:5 och 33:28-29.

[17] Berättad av Abu Dawood.

[18] Berättad av at-Termdhi.

[19] Se t ex Westermarck, Edward A, The History of Human Marriage, (5:e reviderade upplagan), 1925, vol 3, sid 42-43, där det ges många exempel på att polygyni tilläts bland judar, kristna och andra; se även Encyclopaedia Biblica, 1925, vol 3, sid 2946.

[20] Metro 18 mars 2015 (Yougov på uppdrag av Metro).

[21] Berättad av al-Bukhari.

[22] Berättad av Ahmad och at-Termdhi.

[23] Berättad av al-Bukhari och Muslim.

[24] Berättad av Muslim (1811 & 1812) och Ahmad (Del 5, nr 271 & Del 6, nr 371) och Abu Dawood (Del 3, nr 2729)

[25] Se ”Al-Tabaqaat”, del 8, sid 415, och ”Seir A‘laam Al-Nobalaa’ ”, del 2, sid 278-279.

[26] Detta gäller hennes far, bröder, farfar, morfar, morbröder, farbröder. Även systersöner, brorsöner, söner, barnbarn och deras söner.

[27] Svärfar, svärson och styvfar. Även och styvsöner och deras söner, styvdöttrars söner.

[28] Ett barn som ammats av en kvinna fem gånger eller mer räknas i detta avseende som hennes ”amningsdotter/son” och därmed också som ”amningssyskon” till hennes barn.

[29] Att följa de islamiska klädreglerna blir en plikt först när flickorna kommer upp i puberteten, som med alla andra plikter och dyrkan. Dock uppmanar islam föräldrar att låta pojkar och flickor gradvis börja utföra plikter och dyrkan innan de kommer till pubertetsåldern, så att det blir lätt och naturligt för dem att praktisera sin religion. T ex uppmanas pojkar och flickor att börja be de fem dagliga bönerna vid sju års ålder. På samma sätt rekommenderas flickor att klä sig islamiskt före pubertetsåldern.

Senast uppdaterad (2021-01-04 16:09)

 
IIF på Facebook
Joomla Templates and Joomla Extensions by ZooTemplate.Com
Mosképrojektet

STÖD moskén
PlusGiro: 78 45 85-2
Här får du den senaste informationen om Moské projektet i Hisingen i Göteborg.